RECENSIONER

EN BOK TILL THORBJÖRN

Nordisk Tidskrift 84, 4/2008, s. 430–432.

VÄNBOK VISAR BREDDEN OCH DJUPET HOS FÄLLDIN
En remarkabel politiker i svensk samtidshistoria, som bröt ett halvsekellångt socialdemokratiskt maktmonopol, ändrade den politiska tendensen och förde upp kärnkraften på dagordningen på ett sätt som saknar motstycke i världen. Så generöst formulerar sig Mats Svegfors i vänskriften En bok till Thorbjörn. Och bättre kan väl Thorbjörn Fälldins politiska gärning knappast sammanfattas. Svegfors, i dag landshövding och tidigare bl.a. chefredaktör på Svenska Dagbladet, är en i raden av namnkunniga medverkande i vänboken.

Läsaren möter inte bara politikern, utan också ångermanlänningen, bonden, folkbildaren, nordisten, bankmannen och sportentusiasten. Med de legendariska Fälldinorden Håll gräns’n börjar Nicke Sjödins inledande dikt i boken, skriven på kraftfull ångermanländska. Den historiska ordern till dåvarande ÖB är också kapitelrubrik till det avsnitt som författats av Pär-Arne Jigenius, f.d. chefredaktör för Göteborgs-Posten och senare pressombudsman och professor i journalistik. Han ger spännande inblickar i de viktiga politiska händelserna utifrån ett medieperspektiv.

Tjugotalet av den tidigare centerhövdingens vänner har bidragit med texter till boken. De representerar skiftande samhällsområden inom vilka den mångsidige Fälldin verkade genom åren. Karin Söder, mångårig vapendragare i partistyrelse och ministerkollega i Fälldins regeringar är självklar medverkande. Hon tog över ordförandeklubban efter Fälldin och blev första svenska kvinnliga partiordförande. Söder ger inblickar i parti- och regeringsarbete och lyfter fram sin mentors kamp mot "självtillräcklig byråkrati och verklighetsfrånvänd centralstyrning".

Nils G. Åsling, industriminister i Fälldins laguppställning, speglar vännens roll i bankvärlden. Nordisten Fälldin får vi möta i en text av Anders Ljunggren, tidigare CUF-ordförande, i dag minister vid Sveriges ambassad i Helsingfors. Så följer andra centerskribenter; Birgitta Hambraeus, Allan Pettersson, Christina Rogestam och Doris Gunnarsson.

De som i boken företräder andra områden än politiken är synnerligen välrenommerade. Sten Rentzhog, museiman, landsantikvarie och styresman för Nordiska museet, beskriver Fälldins mindre kända insatser för de svenska museerna, särskilt Nordiska museet. "Utan Thorbjörns klokskap och strategiska klarsyn hade vi inte kommit långt", skriver Rentzhog.

I ett glödande inlägg av Bengt Göransson, tidigare bl.a. socialdemokratisk kulturminister, berörs bl.a. den samsyn på samhället som länge fanns mellan ett antal folkrörelser; frikyrkliga, nykterister, fackföreningsfolk. Såväl centern som socialdemokraterna har rötter i två stora folkrörelser, arbetarrörelsen och bonderörelsen.

Kerstin Ekman, författargiganten, medverkar med ett kapitel med den spännande titeln "Vem äger en skog?" Texterna hon citerar upplästes på Kungl. Skytteanska Samfundets 50-årsjubileum hösten 2007, och tillägnas Thorbjörn Fälldin, ledamot av nämnda samfund. Passagerna är hämtade ur Guds barmhärtighet, i trilogin Vargskinnet, Herrarna i skogen och Urminnes tecken.

Christina Mattsson, kulturpersonlighet och styrelseledamot för Nordiska museet, finns också med. Hon skriver om Lars Fredrik Ågren – mångsysslare och författare till ett antal skillingtryck. Litterärt intresserade kan vidare notera Ingeborg Nordin Hennels kapitel om Thorbjörn Fälldins roll i Olof Högberg-sällskapet. Norrlandslitteraturens nestor och portalgestalt, kallar hon Högberg, tillika "en nynordismens talesman", verksam i början av 1900-talet.

En av bokens två redaktörer, Håkan Larsson, journalist och riksdagsledamot, berättar i ett kapitel om en Fälldinsk föregångare, Nils Larsson i Tullus, radikal bondepolitiker som ivrade för skråväsendets avskaffande och liberaliseringar. En positiv överraskning, tyckte i alla fall anmälaren.

Idrotten får givetvis sitt. Thorbjörn Fälldin växte upp under en tid då svensk idrott var stark. Det var lätt att få idoler på den tiden; löparen Gunder Hägg, skidåkaren Mora-Nisse Karlsson och fotbollslegenden Gunnar Nordahl är bara några storheter. Thorbjörn Fälldin själv idrottade flitigt som ung, bl.a. spelade han fotboll. Redan som 13-åring fick han hoppa in som högerytter i Ramviks IF. Men eftersom han var lång och tung ville man senare ha honom som center. Fälldin blev alltså center långt innan Bondeförbundet 1957 bytte namn till Centerpartiet...

Förordet är signerat Maud Olofsson, "Haralds jänta" som Fälldin kärvänligt kallat henne. "Genom hela sin gärning har han kunnat se det stora i det lilla, kunnat se vad de stora besluten innebär för den enskilda människan", sammanfattar dagens centerledare sin föregångares gärning.

Om syftet varit att visa att Thorbjörn Fälldin, mest känd som riksdagsledamot och statsman, också hade betydligt fler strängar på sin lyra än politiken, så lyckas vänskriften mer än väl.

Bo Höglander