RECENSIONER

NORRLÄNDSK UPPSLAGSBOK

Genom att klicka på de markerade uppslagsorden i recensionerna kan du läsa dessa artiklar i NU.

Dagens Nyheter 5 juli 1993
Fyller då en regional encyklopedi om Sveriges fem nordligaste län något vettigt behov? Jag var skeptisk när jag satte mig att läsa det första bandet, men blev positivt överraskad. Det har som projekt mobiliserat hela Umeå universitets folkbildariver och berättarglädje. Ungefär på samma sätt som Lunds universitet en gång satte sin prägel på ”Svensk uppslagsbok”.

[…]

Tre huvudartiklar har särskild betydelse för att skapa sammanhang, de finns under uppslagsorden ”Norrland”, ”finnar” och ”samer”. Men det är ändå uppslagsord som ”fjällko”, ”folkdiktning”, ”gulbenskanna” och ”birkarlar” som ger den riktiga läsglädjen. De generöst tilltagna rutorna med citat ur skönlitteratur, brev och dokument är ofta väl så bra som själva uppslagsartiklarna och gör ”Norrländsk uppslagsbok” spännande att bläddra i.

Man skulle kunna tro att det nära redaktionella släktskapet gör att många artiklar är kopierade från Nationalencyklopedin. Men allt förefaller vara nyskrivet och särskilt biografierna skiljer sig fördelaktigt från Nationalencyklopedins ofta onödigt torra och blodfattiga porträtt. Trots obetydligt längre format är biografierna över exempelvis Mauritz Edström och Allan Edwall mycket bättre än i Nationalencyklopedin. Mest fascinerad blir jag emellertid av mindre kända personer som den alkoholiserade baptistpastorn Olof Bergström.

[…]

Man kan se ”Norrländsk uppslagsbok” som en sammanställning av kulturellt och historiskt kapital som i ett framtida federativt regionaliserat Europa kan bidra till att lyfta de norrländska kraven på självbestämmande från dagens drängstugeninvå kring hembränning, bensinskatt och statliga bidrag till något större. (Thomas Nordegren)

Västerbottens-Kuriren 15 maj 1993
Norrländsk uppslagsbok är både läcker och lärd, både lättsam och läsvärd. Man ser att den brås på storebror Nationalencyklopedin. Samma format, samma tre spalter, mycket bilder, ofta utlagda i marginalen. Ändå ger Norrländsk uppslagsbok just det mer personliga och lite intima intryck som den kan tillåta sig, i motsats till den mer officiella Nationalencyklopedin. De längre texterna är ofta välskrivna, ofta en smula subjektiva. Här och där finns dikter, prosatexter och källor avtryckta. Detta ger färg åt framställningen. Ändå förefaller det som om de som hållit på i denna oerhört svåra uppgift inte fallit för frestelsen att göra ett norrländskt hurra-verk. (Olof Kleberg – chefredaktör för Västerbottens-Kuriren.)

Hudiksvalls tidning 7 december 1994
Det är ett nöje att läsa ”Norrländsk uppslagsbok”. Liksom i varje väl utformad uppslagsbok kan jag sitta länge med boken i handen och låta blicken vandra över texter och bilder, söka ny kunskap men också läsa bara för nöjes skull. Här finns djuplodande artiklar om stort, som långa artiklar om Jämtland och jakt, men också om smått, som koncentrerad kunskap om isvägar, hjortron och Korpelarörelsen. ”Norrländsk uppslagsbok” har en given plats i varje bibliotek, större förvaltning och företag men också i hem med stora uppslagsverk som ”Nationalencyklopedin” och ”Bra Böckers lexikon”.

[…]

För Norrland kan ”Norrländsk uppslagsbok” få mycket större betydelse än folk i allmänhet anar. NU ökar naturligtvis kunskapen om Norrland, både i och utanför Sveriges nio nordligaste landskap. Men NU hjälper också till att stärka den norrländska medvetenheten och identiteten. I förlängningen kan ”Norrländsk uppslagsbok” stärka de politiska krafter, som vill ge Norrland eller regioner i Norrland inte bara ökad självmedvetenhet utan också självstyre. (Jörgen Bengtson)

Norra Västerbotten 12 december 1994
Just detta att få ett begrepp om den mångfald och storhet som ryms bakom begreppet Norrland så som redaktionen definierat det är bara detta en stor sak. Här ryms nu stort och smått i en salig blandning.

[…]

Det är ett filigransarbete att få en uppslagsbok att gå ihop i synnerhet som man här vågat sig på också nya områden. (Stig Stierna)

Göteborgs-Posten 12 december 1994
Den framträder som en komplettering och vad jag vet är det ett enastående verk bland europeiska encyklopedier. Inte ens i regionmedvetna Norge har man vågat sig på att ge ett västlandskt tillägg till det stora norska uppslagsverket.

[…]

Konkurrensen om utrymmet är stor, konstaterar man strax när man bläddrar sig fram mellan Gästrikland och Lantmäteriverket i det 420-sidiga bandet. Man stannar upp vid någon bild och bekantar sig på nytt med Gustav Hedenvind-Eriksson, C H Hermansson, Gunder Hägg, Olof Högberg, Eyvind Johnson och Molly Johnson. Eller dröjer hos någon obekant som väcker ens nyfikenhet. Som ”kraftpoeten” Sixten Landby, som lyfte cyklar på sin fingertopp och Joris-Pelle som utvandrade från Hassela till Minnesota och sannolikt gav Vilhelm Moberg stoff till ”Karl-Oskar”-gestalten. Det är ett lustfyllt sätt att förflytta sig i tid och rum. (Tomas Forser)

Tidskriften Släkthistoriskt forum
Om nyttan för den stora gruppen släkt- och hembygdsforskare skriver Daniel Brömster i Släkthistoriskt Forum 1/95 så här:

Genealogiskt finns en hel del av intresse, bl.a. ett antal släktartiklarGöransson i Gävle, Häggström i Burträsk, Bygdeå, Nordmaling (och Stockholm), Kempe och Laestadius t.ex. Även de separata biografierna är välskrivna och faktaspäckade. De skiljer sig fördelaktigt från dem i Nationalencyklopedin genom att de upptar även vederbörandes födelseort (uppgift om förälder saknas ju numera i alla uppslagsverk). För att ytterligare specificera anges även landskapet, t.o.m för städerna . [---] Kommunbeskrivningarna har […] utökats med listning av bemärkta lokalpolitiker.

Expressen 17 januari 1996
Uppslagsordet Norrland ger en fingervisning om hur viktningen ser ut. I nationens encyklopedi får den nordligaste delen av Sverige arton rader. Det är inte mer än tiondelen av utrymmet för Norrtälje kommun. Artikeln om Norrland i uppslagsboken om landsdelen omfattar 70 sidor och inventerar det mesta från berggrund till konstnärernas bilder. Det är en vacker fyrbandssvit som […] avslutas. Fri från etnokulturella överslag relativiserar den likväl något av det som brukar gå som nationell identitet. Hjortron men inte krusbär har Sverige i den här uppslagsboken. (Tomas Forser)

Svenska Dagbladet 14 mars 1996
Norrland är Sveriges omvända tvåtredjedelssamhälle, även lexikaliskt. I Bra Böckers och Bonniers uppslagsböcker kan man läsa om Djurgårdens biffiga backpar Lasse Björn och Rolle Stoltz men inte om den formidabla myggkedjan från Skellefteå, deras lagkamrater i Tre Kronor som bl. a. Avgjorde VM-finalen mot Sovjetunionen 1957. Där står om Karlstads bandyidol Bempa Ericsson och Uppsalas Sleven Säfvenberg, medan Sandvikens legendariske Einar Ask (över tvåtusen mål på sjuhundra matcher) förblir onämnd. Myckleby i Bohuslän finns med, men inte Myckle i Västerbotten, Märsta men inte Munksund eller Myrheden.

[…]

Nu föreligger efter sju sorger och åtta bedrövelser, tre delar och den fjärde och sista är på gång till i höst. Och jag försjunker njutningsfullt i uppslagsord som birkarlar, palt och Alm, Ernst 1900–80, f. i Norsjö och världshistoriens förste segrare i Vasaloppet, tillika skidfabrikör i Skellefteå. Det var hos honom jag fick mina första. (Ulf Örnkloo)