RECENSIONER

"LAPPEN ÄR OMBYTLIG, OSTADIG OCH OBEKVÄM..."

Svenska Dagbladet 5 november 2002

Om de fördomar och den politik som ledde fram till nomadskolan och andra orättvisor berättas i en nyutkommen bok av historikern Lennart Lundmark. [---]

Lundmarks föredömligt lättillgängliga bok beskriver och diskuterar tongivande attityder med påföljande politik från tidigt 1800-tal fram till åren omkring 1950. Sakligt och utan övertoner berättas en märklig historia som börjar på den tiden då samerna ansågs vara en undanträngd, försvinnande urbefolkning som förtjänade skydd, en kulturhierarkisk paternalism som senare kom att förändras i det skumma ljuset av nya teorier om att samerna alls inte var en utrotningshotad folkspillra utan snarare en livskraftig ras av allmänt sett mindervärdiga nomader som i historisk tid kommit till Sverige från öster. Faderlighet övergår i fientlighet. Skallmäteriet grasserar i lappmarken. [---]

Det är en historia man som någorlunda välinformerad svensk bör känna till [---]

Lennart Lundmark har forskat och skrivit om norrländsk historia i gott och väl tre decennier: som läsare upplever man sig vara i goda händer. Han är ingen propagandist och han rullar sig inte i nationellt självförakt och skam i efterskott över tidigare generationers irrläror. Han gräver och gräver och berättar med grovarbetarens lugn vad han finner. Höja rösten får andra göra. Hans nya bok är ett viktigt steg på vägen bort från den kunskapsbrist som en gång var min egen och som åtskilliga samer ännu ser som ett avgörande hinder för en god utveckling i Norrlands inland. (Fredrik Sjöberg)

Dagens Nyheter 22 oktober 2002

Samefrågan har länge beskrivits som en konflikt mellan nybyggare och samer om begränsade resurser. När en vinner förlorar den andre. Men i sin nya, tunna men kompakta bok förändrar historikern Lennart Lundmark perspektivet till en konflikt mellan samerna och den svenska staten. En konfrontation där de svenska myndigheternas hållning från 1870-talet bestämdes av modernitetens rasfilosofier. Maktperspektivet blir plötsligt tydligt. Effekten är som när ett kalhygge öppnar upp det landskap som legat fördolt. [---]

När jag läser Lundmarks redogörelser för den rasistiska politikens brännpunkter – skolan, boendet och arbetet – gör det ont. Det är ett mörker jag inte längre kan tillåtas fly undan. Den här gången mer precist formulerat än i hans tidigare mer populärt hållna ”Så länge vi har marker” (1998). [---]

Lennart Lundmarks skarpt formulerade slutsatser är att politiken tog form i en triangel mellan rasism, paternalism och näringspolitik. Kanske bör man tillägga att rasismen var en övergripande faktor, inte bara ett hörn i en triangel.

Parallellerna med Edward Saids analyser av den europeiska orientalismen blir efter hand uppenbara. Det grundläggande övergreppet ligger i beskrivningarna, i de svenska myndigheternas utredande och rotande i det samiska. [---] Det är hög tid att göra samepolitiken till en central – och inte marginaliserad – aspekt av svensk historia och svenskhetens framväxt. (Per Wirtén).